En lördag, som ingen annan.
Ikväll har jag varit på fest, trettioårsfest, och tjugofemårsfest.
Väldigt trevlig tillställning; sprit, dans, tävlingar och så vidare. Rev sönder en av mina bästa skjortor i stridens hetta. Så fint var det.
Det som var mindre trevligt, var att mitt ex var med på sagda fest. Inget otrevligt med det, givetvis. Men! Jag hade ändå hoppats att vi skulle kunna samtala på en vänskaplig nivå. Men så blev det inte. Absolut inte.
Jag tycker om henne fortfarande, något så fruktansvärt. Och jag saknar henne. Jag tänker på henne varje dag, men ändå skulle jag inte vilja ha tillbaka henne.
Eller, det skulle jag nog. Jag kan ju säga det för att verka cool och sådär, men i sanningens namn skulle jag nog inget hellre än att ha tillbaka henne. Även fast jag inte har samma känslor för henne längre, som jag hade för några veckor sen.
Det som stör mig är, att jag alltid tyckt hon varit en väldigt sund, intelligent och jordnära människa. Allt det här har blivit ställt lite på sin högkant de senaste veckorna.
Jag förstår henne givetvis. Men det är så tråkigt att tänka att vi inte ska umgås över huvud taget, när jag skulle vilja att vi hade en sund relation till varandra. Där vi kanske inte umgås, men åtminstone kan prata med varandra.
Jag saknar den flickan väldigt mycket kära läsare, och det gör faktiskt ganska ont i mig, att veta att hon inte vill ha något med mig att göra.
Allt som allt, en bra kväll, men jag var nog inte riktigt redo att träffa henne på det här sättet. Eller, det hade jag varit, om hon visat något intresse för mig alls.
Jaja, jag ska inte klaga och så, det är bara tråkigt, och det här blev ett väldigt långt inlägg som är just väldigt gnälligt. Men så får det vara, jag är lite nere inatt, faktiskt. Och det handlar inte om att jag vill ha henne tillbaka, det handlar bara om att jag inte vill förlora henne helt ur mitt liv.
Fridens liljor!
